Axel Hermansen ugnar 1905-1950

 

Ing. Axel Hermansen tog i början på 1900-talet patent på ugnar som kallades för ” Axel Hermansenugnar” för olika ändamål där det krävdes höga temperaturer.

Patentet grundade sig på ett slags keramisk rekuperator (värmeväxlare) som gjorde förbränningen effektivare.

Ugnarna användes till keramisk industri men var också ämnade till glasbruk, järnverk, muffelugnar och krematorieugnar.

Tekniken med chamotteformstenar användes i gasverk tillsammans med en annan chamotteprodukt, retortrar (stora keramiska rör). Detta blev en stor produkt till ca 20 gasverk i Sverige och några städer i Europa.

När Hermansen övertog driften av Arrende AB Ifö Kaolinbruk 1901, var det viktigt att starta upp ett konstruktionskontor/ritkontor. Första ritkontorschefen var ing. Mohr som hade hjälp med keramisk kunnande av Robert Appe’. Sedan kom Jens Otto Larsen 1907 som också hade kunskap om metalurgiska ugnar. Larsen slutade 1929 och efterträddes av ing. Åke Esbjörnsson som svarade för ugnskonstruktionerna fram till 1950, gjorda efter Hermansens patent.

                                                  Ritkontor 1905

Ritkontorets arbeten finns bevarade på Iföverkens Industrimuseum i ett ritningsskåp som står i utställningen. Bl.a de 6000 st chamotteartiklar som fanns i sortimentet.

Hermansen sålde den första glasugnskonstruktionen till glasbruket i Skruv 1906, och detta blev starten för glasugnar till ett 30-tal av de svenska glasbruken ända fram i 1950-talet.

Nedanstående berättelse finns bevarad om hur Hermansen fick Skruv att prova sin ugnskonstruktion. Samma berättelse finns också nertecknad från en intervju med murare Per Olsson 1954.

 

När Hermansen flyttat 1909 till Ingelstad i Småland fortsatte han på konsultbasis förmedla affärer till ca 1930 där chamotteprodukterna och konstruktionerna såldes från Bromölla.

Hermansens entreprenörsskap och uppfinningsrikedom skapade arbetstillfällen och avsättning för chamotteprodukterna långt efter han lämnade Bromölla och således betytt mycket för Iföverkens utveckling.

Efter forskning har man hittat den sista ruinen av en ”Hermansenugn” i Transjö gamla glasbruk, som lades ner 1951. Den ugnen levererades från Iföverken 1934 och är en 5-degels ugn. (se bild från Transjö 2018). Ritningarna finns i Iföverkens Industrimuseum.

Från en ritning gjord på Ritkontoret 1909 har Lasse Hultman, Bergdala glastekniska museum, gjort en animerad 3D-ritning som visar hur en 4-degels Hermansenugn är konstrurerad och fungerar (ca 12 min) Länk:https://youtu.be/J1ljP7FTzso

.                  Hermansenugn Transjö 2018                            

Teoretiskt kan man räkna ut att det behövs ca 1 kWh att tillverka 1 kg glas//dag när glasmassan homogeniseras vid en temperatur på ca 1400 grader Celsius.

I en gammal svensk långugn räckte 10 kbm ved till ca 175 kilo glas/dag. I en Hermansenugn räckte 10 kbm ved till ca 400 kg glas/dag. Det var en stor effektivisering för glasbruken.

Vid Iföverkens Industrimuseums årsmöte 2019 höll Björn Zethreaus, Bergdala glastekniska museum, en föreläsning om glasugnarnas 5000 åriga historia (ca 23 min) Länk:https://youtu.be/ccLQEK27QvE

 

Källor: Iföverkens Industrimuseums arkiv, Bromöllaboken och Bergdala glastekniska museum. Länk: https://bergdala-glastekniska-museum.se/glasugnar.html