FRÅN LERA TILL TEGEL

Kalksten och lera har vilat under den trädklädda kullen på Ivös norra udde under många miljoner år. På 1880-talet upptäcktes fyndigheterna och en hel industri byggdes upp på Ivö kring brytningen.Här kan du följa lerans väg från brottet till fabriken.

Brytning av kalk och lera
Det första steget i processen är att få loss kalk och råkaolin ur de tjocka lager som låg under jorden. Brytningen gjordes till en början helt för hand med hackor och spadar. Med tiden kom ångmaskiner och hjälpte till med att gräva och lasta. Kalksten och lera transporterade till Bromölla via båt. På 1930-talet började man bearbeta råkaolin här i brottet för att minska mängden material som fraktades till Bromölla. 

Brottet på 1920-talet

 

 

Krossen
I andra steget av bearbetningen av råkaolin krossas det hårda materialet i småbitar. Det skedde i en speciell byggnad nere i brottet som kallades Krossen.
Materialet flyttades till krossen på järnvägsvagnar. Systemet av spår i brottet revs och byggdes upp på nya platser allteftersom brottet blev större och brytningen flyttades till nya platser.
Den finfördelade råkaolinen fraktades sedan vidare på ett transportband till slammeriet. 

Arbetare från Galizien vid lastvagnar i brottet

 

 

Slammeriet
Den krossade råkaolinen består av 40 % lerpartiklar och 60 % sand. För att rensa bort all sand blandades materialet med vatten. Slammet fördes sedan ut i en första sedimenationsbassäng. De små, lätta lerpartiklarna förblev flytande i vattnet medan sandkornen sjönk till botten. 
Den ljusa lervällingen pumpades vidare till andra sedimentationsbassänger. Och sanden som sjönk till botten blev sandstrand vid sjön i botten på brottet.

Slammeriet

 

Sedimentation
Lervällingen innehöll för mycket vatten för att kunna användas direkt. Därför pumpades den ut i sedimentationsbassänger där den fick sedimentera. Lerpartiklarna föll sakta till botten. Vattenskiktet ovanpå leran tappades av. Efter ett år var leran tillräckligt torr för att transporteras vidare. Då grävdes den ut från bassängerna med handkraft och fördes till kajerna. Härifrån gick båtarna till Iföverken i Bromölla. De sista åren gick transporten på lastbilar på bilfärjan.

 

Torkad kaolinlera lastas för transport till Bromölla

 

 

Eldfast tegel
På Iföverken i Bromölla omvandlades kaolinleran till eldfast tegel. Axel Hermansson fick redan på 1900-talets början patent på ugnskonstruktioner som användes i glasbruk, krematorier och järnverk. Ugnarna såldes över hela Europa. En av de stora produkterna i början av seklet var ugnar till gasverk i städerna. Specialugnarna klarade de höga temperaturer som krävs för att stenkol ska omvandlades till gas. Stora mängder gas gick åt till gatubelysning samt gasspisar i hem och industri.

 

Chamottetillverkning vid fabriken i Bromölla 1904

 

HÄR HITTAR DU MER INFORMATION OM LERANS VÄG TILL ELDFAST TEGEL