KROSSEN

Vägen från gruvan till färdig produkt är lång. Med handkraft och maskiner har kalk och kaolinlera brutits på Ivö Klack. Det första steget efter själva brytningen var att krossa leran i bitar.

Från 1880-talet och fram till början av 1900-talet var kalken den viktigaste produkten som bröts på Ivö. Snart visade det sig dock att kaolinleran var betydligt mer värdefull. Men eftersom kaolinleran låg under kalkstenen, var man tvungen att ta sig igenom kalklagren. Därför kom även kalksten att brytas fram till 1940-talet. Kalken transporterades till Bromölla för användning i cementproduktion.

Utvinningen av kalk och kaolinlera skedde till en början helt för hand med hackor och spadar. Det krävdes tusentals spadtag, kilovis av dynamit och mängder av muskelkraft. Med tiden kom ångmaskiner och hjälpte till med att gräva och lasta. Trots det var hackan och spaden kvar långt in på 1900-talet. 
För att flytta material till utlastningskajen användes kraftiga vagnar som rullades på smala spår, som järnvägsvagnar. Systemet av spår revs och byggdes upp på nytt allteftersom brottet växte och brytningsfronten av kalksten och lera flyttades.

Spåren i botten av brottet

Foto: Byggnaden i främre delen av fotografiet är Krossen. Material fördes till krossen med hjälp av vagnar som gick på spår i botten av brottet.

1934 beslöt Iföverken att den råa kaolinleran skulle renas från sand här på Ivö istället för att fraktas till Bromölla. Då leran innehöll 60% sand kunde man minska mängden material som skeppades till Bromölla och sanden från kaolinleran kom att stanna kvar på Ivö. 
Som första steg i reningsprocessen krossades den hårda råkaolineran i småbitar. Det stora betongfundamentet ute i det öppna brottet här intill är rester av krossen. Kaolinmalmen fraktades sedan vidare på ett transportband till slammeriet för nästa steg i reningsprocessen. 

Berättelse från brottet
De allra första grävmaskinerna som köptes in drevs med ånga. På bilden från 1928 har förman Karl August Larsson samlat sina arbetare framför maskinen som köptes in redan 1912. Grävmaskinen kördes i många år av Oskar Hagelin som står i dörröppningen. 

Foto från brottet 1928 med grävmaskinen som köptes in 1912.

Anders Nilsson var kranskötare i brottet. Han föddes 1886 på Ivö och började arbeta på Klacken 1911. Han berättar om brytning i brottet:
”Vid varje vagn var tre man. En borrade först med en borr och sköt sedan med 3-5 kg dynamit. De andra två lastade. Vi arbetade 10 timmar, började kl 7, hade frukost 8.30-9 och middag kl 12-13. 1910 kom den första grävmaskinen men den användes bara till avbaning.”

Ulla Andersson (född 1884) var gift med en av arbetarna på Ivö Klack och berättar om hästarna i brottet; 
”De hade fyra, fem hästar i brottet, och min man passade dem. Det första stallet låg där kontoret nu ligger och det brann 1912. Och tre hästar blev innebrända. De hade dynamit och sådant i stallet och den blev överhettad, och hela huset sprang i luften.”

 

LÄR DIG MER OM KROSSEN